Ur boken ”Laholms historia - II Folk och bygd” skriven av Axel Ejwertz, utgiven 1976

Under kapitlet Präster och borgare gör storaffärer i lantbruk finns ett avsnitt som belyser Petter Petterssons (Peder Pedersens) markinnehav och annan upplysning på ss 383-84, 86-88:

”Dessutom finner man ett eller flera hemman i bouppteckningar efter var och varannan borgare i staden med någotsånär skapliga resurser. Men dessa har knappast annat än symtomatiskt intresse. Först med assessor Petter Petterssons framträdande kan hemmansaffärer noteras i större stil. Nu blir till och med Montan svårt distanserad. När Petter Pettersson gick bort, ägde han inte mindre än 29 hela mantal, övervägande i södra Halland. De uppräknas här nedan efter bouppteckningen. Värdena i dlr smt har dock som vanligt i urkunder av detta slag satts i underkant:

Höks härad:

Ahla, ½ mtl (L) 700.- Köpinge, 1 mtl (L) 1.400.- Köpinge, ½ mtl (L) 700.- Snapparp, 1/3 mtl (L) 530.- Årnaberga, ½ mtl (L) 700.- Lejeby, ½ mtl (L) 700.- Mellby, ¼ mtl (L) 400.- Mellby, ½ mtl (L) 700.- Ebbarp, ½ mtl (L) 700.- Bonnarp, ½ mtl (L) 900.- Restad, ¼ mtl (L) 350.- Mörkhult, 1/6 mtl (Ve) 400.- Rävshult, ½ mtl (Ve) 600.- Elestorp, ½ mtl (T) 800.- Elestorp, ½ mtl (T) 800.- Elestorp, ½ mtl (T) 800.- Elestorp, 1 mtl (T) 2.000.- Elestorp, 1 mtl (T) 2.000.- Daggarp, ½ mtl (T) 1.000.- Tjärby, 1 mtl (T) 1.400.- Tomared, 1 mtl (K) 1.600.- Hult, ½ mtl (K) 800.- Ljungen, 1/6 mtl 350.- Hunnahögstorpet, ¼ mtl 200.- Värestorp, 2/4 mtl (R) 1.000.- Hov, ½ mtl (Y) 700.- Ysby, 1 mtl (Y) 1.290.- Hjörnered, 1½ mtl (Y) 3.000.- Björkered, ½ mtl (K) 800.- Fågelsång, 1/3 mtl (Vå) 600.- Eskilstorp, ½ mtl ÖK) med möbler och åbyggnad i allt 2.000.- Skummeslöv, ½ mtl 700.-

Tönnersjö härad:

Hilleshult, 5/8 mtl (Tö) 700.-

Halmstads härad:

Skogen, ¼ mtl (To) 400.- Myrilt, ½ mtl (To) 800.- Fängsed, ¼ mtl (To) 400.- Hylte, 3/8 mtl (To) 600.- Övre Bohult, 1 mtl (Ki) 1.600.- Yttre Bohult, ½ mtl (Ki) 800.- Ryd, 1 mtl (Ki) 1.600.- Nädilt, ½ mtl (Ki) 800.- Köpet, ¼ mtl 200.-

(Sammanlagt en summa av:) 38.520.-

Efter Petter Petterssons död fick hemmanen nya ägare, präster och borgare om vartannat, tills de undan för undan inköptes av åborna, sedan möjlighet öppnats även för dem att besitta frälsejord.

Petter Pettersson, * 1702, i Tönder, Sönderjylland, anlände till Halmstad 1730, där han fått plats som tobaksspinnare i förmansställning vid handlanden Didrik von Schotens tobaksfabrik, liksom v. Schotens bostad och handelslokalerbelägen i stadens östra rote. Petter Petterssons verkmästarbeställning var inte alltför maktpåliggande. Den omfattade befälet över tobaksspinnargesällen Jonas Ströman. Det hjälpte inte, att v. Schoten fått en kunnig tobaksman och driftig verkmästare. Tobaksfabriken var dödsdömd redan då Pettersson trädde inom dess portar första gången, och ingen mänsklig makt kunde rädda den från undergång. Den nedlades 1731. Men mötet med det misskötta företaget hade givit honom en chock, som inneburit en vändpunkt i hans liv. Från Halmstad tog han sig till Göteborg, kanske med aspirationer i ostindisk riktning. I så fall gick dessa i stöpet, när han återkallades till den förra orten för att inträda som arbetsledare i rådmannen Berndt Liedbergs tobaksfabrik, som denne med kommerskollegii tillstånd inrätta en tid efter D. v. Schotens försvinnande från branschen. Han hade emellertid spekulationer på ett eget företag, inom vilket han kunde få användning helt och fullt för den verksamhetsiver, som sjöd i honom. I Halmstad var konkurrensen ganska svår, men i Laholm med om- och uppland, som han på lediga stunder grundligt rekognoscerat och sonderat, var marken mera jungfrulig och groningsgrunden bättre för hans planer. Att börja med skaffade han sig rättighet att anlägga en tobaksfabrik där i staden. Han slutade sin anställning hos Liedberg och anmälde sig hos magistraten i Laholm 1737. Det bagage han medförde från nissastaden tyngde inte mycket och bestod väsentligen av goda insikter i huru en tobaksindustri inte skulle skötas. Och det var ganska värdefullt. Han slapp ifrån lärpengarna. Men han hade också en annan behållning från orten, fästmön, hans förste principals syster, Catharina Cornelia von Schoten (* i Riga 1712, d. i Laholm 1762 30/7), som blev hans hustru 1737 25/3.

Tobaksspinneriet kom i gång. Lönsamheten var god och banade väg för honom både till nya förvärvsområden och en alltmer ökad reputation i samhället. Han hade inte bott i staden mer än två år, förrän han korades till rådman. Sedan följde en tid präglad av dynamisk företagsamhet. Den omspände alla tänkbara kommersiella verksamhetsfält. Utom tobaksfabriken drev han rederirörelse med eget skeppsbyggeri och flera skepp på haven, tegelbruk, trävaruhandel, byggnadsverksamhet, sillsalteri i Bohuslän samt en omfattande förlagsaffär och grosshandel på basis av storimport av ull, som delades ut i bondstugorna runt omkring i södra Halland, där den kardades, spanns och stickades till strumpor och tröjor, som inköptes av kronan för arméns behov. Därbredvid gjorde han, som vi sett, vittgående hemmansaffärer, handlade med hästar, oxar, kor och andra kreatur, med järnvaror, spannmål, drittlar och tunnor från eget tunnbinderi och höll slutligen öppen bod i staden med ett varusortiment, som absolut inte lämnade något att önska ifråga om mångsidighet. Han ägde och bebodde i samhället hela det kvarter, kallat Duvan, som i öster begränsas av Östertullsgatan, i väster av Storgatan, i norr av Stortorget och i söder av Smedjegatan.

Efter fjorton års tjänst avgick han från rådmansbefattningen och hugnades då med ett kungligt brev på assessors titel, heder och vördighet.

Han hade en syster, Catharina, som i slutet av 1730-talet gifte sig i den lilla staden Husum i danska Slesvig med dåvarande korpralen Hans Michelsen Aagaard († 1775) från Schenefeld vid Haderslev, senare skriven i Glückstadt i danska Holstein och kvartermästare vid ett holsteinskt kavalleriregemente. Makarna hade två söner, Hans, * 1740, och Jurgen, * i Husum 1748, samt dottern Anne Sophie, * 1746 (gift Kleinhamer, ombildat till Klinghammer av en son, Johan Valentin, som var handelsman i Laholm 1789-1801, därefter stadsförman och slutligen dykerikommissarie i Båstad med kommerseråds titel). Särskilt mån om sönernas lyckliga fortkomst i världen, hade Catharina bett sin legendariskt framgångsrike broder i Laholm ta hand om dem och inviga dem i den lönsamma köpenskapens konst. Det hade han också gjort. De bägge bröderna kallade sig (eller blev kallade) Agardh (i dagligt tal Agart), Hans till och med så småningom bofast här i staden och fick ärva praktiskt taget onkelns hela förmögenhet och rörelse. Han dog 1788 som hovråd (fader till Carl Natanael Agardh, * 1765, † 1816; revisionssekreterare 1802; sekreterare hos bondeståndet under riksdagen 1809; adlad af Agardh s.å.). Jurgen blev grosshandlare och skeppsredare i Båstad; † 1809 (fader till professorn, sedermera biskopen i Karlstad Carl Adolf Agardh, * 1785, † 1859, skalden Gustaf Frödings morfar).

Efter första hustruns död gifte assessor Petter Pettersson om sig med Dorotea Elisabet Ljungfelt, även hon en adlig jungfru, * 1731, nära trettio år yngre än han, dotter till överstelöjtnanten Gabriel Ljungfelt (dotterson till Gabriel Hillethan) och friherrinnan Sofia Dorotea Blumenthal. Hon dog redan 1769. Själv gick assessor Petter Pettersson ur tiden 1776 27/11.

Rörande Agardharna avviker mina uppgifter i viss mån från gängse litterära källor; jag grundar dem emellertid på primärundersökningar i Husums och Glückstadts kyrkböcker.”