Utdrag ur Heléne Wingren f Ranbys avhandling om ”Lanthandeln – igår och idag”, 1985

Affären i Brunnby

Affärens tillkomst

Affären i Brunnby är den äldsta i hela Kullabygden. Den förste innehavaren hette Hans Wilhelm Agardh. Han var son till en handlande i Laholm och gifte sig 1836 med Christine Nilsson i Brunnby. Redan innan giftermålet hade Christine varuförsäljning, men inte i öppen bod eftersom detta inte var tillåtet på landsbygden. Ca 1837 startade affären utan tillstånd. Kunderna fick gå in ”bakvägen”, dvs de fick gå igenom kontor och bostadsrum för att komma in till handelsboden. Från 1846 kunde handelsbod medgivas om det var tre mil från närmaste stad, vilket i det här fallet var Helsingborg eftersom Höganäs fick stadsprivilegier först 1936. 1852 fick H W Agardh avslag av sin ansökan om affärstillstånd. Senare fick han dock tillstånd, närman mätte vägsträckan över Krapperup och Möllehässle till Brunnby kyrkby, då avståndet ansågs vara tre mil. Bernhard Agardh, son till H W Agardh, övertog affärsrörelsen 1872.

Kundkrets

Under 1800-talet fanns det inte många lanthandlare i Kulla bygden. Därför hade Agardhs handelbod kunder från hela trakten. En betydande del av kundkretsen utgjordes av de stora familjerna på gårdarna. Affären hade öppet från kl 08.00 på morgonen till sent på kvällen. Stängningstiden varierade eftersom man aldrig stängde förrän den siste kunden lämnat affären. Lanthandeln hade en social uppgift redan från början. Människorna från bygden träffades gärna vid handelsboden, vilken kom att bli den naturliga samlingsplatsen. Affären var en social samlingsplats långt in på 1990-talet och är det fortfarande om än på ett annat sätt. Befolkningen fick råd och hjälp, bl a hjälp att skriva eller förmedla budskap till andra som bodde i trakten och som kom för att handla i affären. Först 1929 infördes fasta öppettider i affären i Brunnby.

Inne i handelsboden

Inne i Agardhs gamla affär var det lågt till tak. En kamin värmde upp lokalen, som delades mitt av aven stor disk med många utdragbara lådor. I dessa lådor förvarade man kryddor, russin, mandel, färger och andra varor som såldes i lös vikt. Väggarna täcktes från golv till tak av hyllor fyllda med varor. På golvet ställde man de tyngre varorna, medan de lättare föremålen hängdes upp i takbjälkarna. I källaren förvarade man bl a sirap i stora träfat, salt sill, ostar och vin. Tjära och fotogen hade man i ett skjul.

Betalningsmedel

Så länge självhushållningen var det naturliga för befolkningen på landsbygden hade de lite att sälja, och kunde därför inte heller köpa mycket. De inköp man gjorde skedde som en komplettering till självhushållet. Under den första tiden i lanthandelns historia förekom till stor del byteshandel i handelsboden, främst beroende på att det bland allmogen förekom lite pengar i rörelse. För vissa varor krävdes dock kontant betalning, exempelvis kaffe, tobak, kryddor och porslin.

När avsättningen av jordbruksprodukter ökade under 1800-talets senare del fick bönderna tillgång till mera pengar att handla för. Denna ökade tillgång till pengar innebar att man småningom övergick till en genomgående kontanthandel i handelsboden. Det var förr mycket vanligt att man handlade på kredit. Detta medförde mycket skrivarbete för affärsmannen eftersom alla summor skrevs upp och specificerades. Betalning skedde en gång i månaden.

Anställda i affären och bisysslor till affärsverksamheten

Släkten Agardh, som ägt affären i Brunnby i fyra generationer fram till 1979, har hela tiden haft ett mindre jordbruk bredvid affärsrörelsen. Hans Wilhelm Agardh och senare hans son Bernhard arbetade varje dag i sitt lantbruk. På 1800-talet ägde familjen 30 tunnland. De hade förutom affären således åkermark att bruka och kreatur att sköta. Under Bernhards tid hade man en dräng anställd som hjälp i lantbruket. En annan anställd engagerades till att sköta butiken och arbetade i affären hela dagen. Bernhards hustru Kerstin deltog inte i butiksarbetet eftersom hushållsarbetet upptog större delen av hennes tid. Under slutet av 1800-talet växte Agardhs affärsrörelse alltmer och man anställde då ett biträde, för att kunna möta den växande efterfrågan på varor. Arbetstiden för de anställda var lång. Det var inte ovanligt att arbetsdagen var längre än tolv timmar.

Varusortimentet

Sortimentet i Agardhs affär var både stort och varierat. Beställningen av varor gjordes per brev ända fram till 1901, då Brunnby fick växelstation och Agardh fick en telefonapparat och varorna kunde beställas på telefon. De flesta varorna kom från partihandlare i Helsingborg med tåg till Höganäs, där de förvarades i ett godsmagasin tills de avhämtades med häst och vagn. Kol, koks och gödning kom oftast med järnväg till Nyhamnsläge, varifrån det kördes direkt ut till kunderna eller hämtades av kunderna själva.

Kring sekelskiftet kunde man köpa det mesta i Agardhs affär. Där fanns allt ifrån redskap, tjära och cyklar till gardiner, halmhattar och rysk marmelad inklusive allt i livsmedel och husgeråd. Under 1800-talet såldes de flesta varor i lös vikt. Men det fanns undantag; bl a började konservburkar tillverkas maskinellt redan 1875, tvål fanns tidigt i standardförpackningar och öl, vin, munvatten och bläck fanns färdiguppmätt på flaskor. Så småningom uppmärksammade grossister och fabrikörer inom de flesta branscher fördelarna med förpackningar. Det var både praktiskt och hygieniskt. Dessutom gjorde de förpackade varorna försedda med etiketter reklam för sig själva på handlarens hyllor. Det är alltså först vid sekelskiftet som detaljhandelns serietillverkade förpackningar kommer. Även annonsering användes för att göra reklam för de varor man sålde. Agardh annonserade första gången på 1890-taelts mitt och därefter upprepade gånger i Höganäs tidning.

Affärens fortlevnad

Affären har, fram till dags dato, varit öppen så gott som hela tiden från det att den öppnades på 1830-talet. Efter Bernhard Agardh tog hans son Hans över affären omkring 1907. Hans Agardh arrenderade dock ut affären under en 10-årsperiod (ca 1918-1927), eftersom han hade många olika uppdrag i bygden. Affären låg nere 1928, innan Hans återupptog affärsrörelsen 1929. Samma år började Carl Eric Agardh, hans son, att hjälpa till i affären. 1938 påbörjades en ny affärsbyggnad, men problem med byggnadsnämnden samt andra världskrigets utbrott gjorde att byggnaden blev färdig först 1946. Samma år tog Carl Eric Agardh också över rörelsen. I samband med nybygget fick man också det första tillståndet att sätta upp bensinpump. Så skedde, men kriget satte stopp även för försäljningen av bensin. 1946 inrättades dock bensinpumpar i samband med att den nya affärsbyggnaden blev färdig. Egentligen hade man sålt bensin långt tidigare i affären i Brunnby, då i fat till fasta kunder eller direkt till bilar. Efter andra världskriget började sommargästerna bygga egna stugor, efter att i början av 1900-talet ha bott på pensionat eller hyrt in sig. C E Agardh säger att sommargästerna alltid spelat en positiv roll för affären. De har varit trogna affären.

C E Agardh pensionerade sig den 3 september 1979, exakt 50 år efter det att han började arbeta i affären. Affären finns fortfarande i bruk och har nu namnet ”Skutan”. Den har haft flera olika ägare.